De sista veckorna har varit märkliga....Det händer konstiga saker i tillvaron ibland. Det har varit en jobbig period på flera sätt....Men det blir bättre. Det brukar ju det......Men ändå finns det nya mörka ororsmoln på himlen, meeeen man ska inte oroa sig i förtid.

Nu är inte allt mörker och elände, fast det är höst. Var på en väldans bra konsert i helgen med DLK....Riktigt najs.

Gillar små utmaningar, så här kommer en...gå in på http://woodgears.ca/eyeball/

och gör ett ögonmåttstest. Jag lyckades få 4.03 på fjärde försöket.

Jackass....Alla har vi väl börjat bli lite trötta på dom. Men ibland glänser dom till:

Steve-O, en av världens mest pålitliga missbrukare, har insett att han inte längre kan leva som han gjort. Han har tagit itu med sitt liv och går nu i ett tolvstegsprogram för att bota sitt alkohol- och narkotikamissbruk.

Ett av stegen innefattar att man ska be människor som man skadat genom sitt missbruk om ursäkt, och ta konsekvenserna av sitt tidigare handlande.

Steve-O har rest världen runt och livnärt sig på att göra liveshower där han förnedrar sig själv. Ett av de stående inslagen är att han bjuder upp en oanande kille ur publiken på scenen och serverar honom en ordentlig pungspark.

En kul grej då, men nu vill Steve-O göra bättring....Han inser att det är svårt att be alla om ursäkt, utan med en halvgalnings logik så ringer han istället upp Johnny Knoxville och ber honom bjuda Steve-O på en ordentlig pungspark till lunch. Steve-O förklarade själv att han trodde att det bara var Johnny Knoxville som kunde leverera ordentligt.......Och levererade gjorde han.

varning för naket; jag vill inte att ni sätter frukostflingorna i vrångstrupen....

Tyvärr blir det en länk, eftersom klippet inte finns på Youtube än.

Mumma....

Förfest hos Byss med Guitar Hero och Pettssons spritkrus....Nerskjutsad av Jensen på krogen....Aveny av alla ställen....

Konstaterade snabbt att det inte riktigt är min typ av hammock. Finlandsfärjekänslan är ju ganska påtaglig. Som tur var hade jag ju trevligt sällskap; med Pettsson och Monicahar man sällan tråkigt. Träffade också en klasskamrat från gymnasiet som jag ägande större delen av kvällen åt att prata med.

Erik flimrade förbi i vimlet ett par gånger, men vi lyckades nog tappa bort varandra mest hela tiden....

Som vanligt är det trevligaste på krogen att observera de som raggar och är lite för fulla.....

En kille försökte desperat att ragga upp en bekant.

Han var ca 170 cm lång, ordentligt småfet, hade mustasch och såg lite allmänt ovårdad ut. Klädd i randig bomullsskjorta med påtagliga svettringar under armarna. Försökte övertyga sitt hjärtas dam om att han jobbade mycket från Miami och hade huvudkontoret där. Samtidigt står han och bakar en ordentlig snus......Jag får äran att hålla hans öl medan han håller på och tycker att det hela är fantastiskt roligt. Jag drar slutsatsen att raggning i allra högsta grad är en materialsport, och att den kloke raggaren bör hålla sig någorlunda till sanningen.

På söndagen var det ju fantastiskt väder, men det sket jag i.Skulle ha plockat lite svamp och varit lite vuxen. Slutade med sovmorgon, middag på Biteline, kvällsfika hos Näslunds och sen lite filmkväll.

En del vänner har det lite tufft nu, och ibland är det svårt att erbjuda sin hjälp eller visa att man bryr sig. Men det gör jag.

Köpte förresten en husvagn häromsistens. Är trött på att sova i tält under sommaren, så vi får hoppas att den kommer till användning. Tanken är att den ska kompletteras med en tidsenlig folkabuss, vilket borde bli ett trevligt ekipage........Likadan som på bilden. Fast blå och vit. Och småskabbig....

Jo, jag ska försöka göra en liten uppryckning......

Har så mycket att berätta, men jag vet inte vart jag ska börja. Så ni får nöja er med en betraktelse på temat: "Hoppas att det sldrig händer"

I mitten av augusti, på väg hem från nåt jobb eller vad det kan ha varit, så lyssnade jag på P3; nattradio i bilen. En dam ringde in och önskade en trevlig melodi. Programledaren passade på att intervjua damen lite. Hon bodde i ett servicehus, och hade såååå trevligt så. Hon hade där på hemmet träffat en barndomskamrat som hon tappat kontakten med i 25 års åldern. Dom här två damerna hade på den tiden då dom fortfarande var två unga flickor umgåtts dagligen och varit synnerligen goda vänner.....

Hon beskrev den här tiden som den vilda perioden i sitt liv. Nånstans mellan barndom och vuxen, frihet och inget ansvar......Vi har alla varit där, vi vet vad hon menar.

 Hon berättar i radion med viss skam om att dom höll på med en hel del bus och betraktades lite som familjens svarta får........Allt berättar hon ändå med värme i rösten och hdet hörs att hon ler vid sina minnen.

Programledaren ber henne ge exempel på vad de sysslade med som var så farligt. Damen är tyst en stund och försöker slingra sig lite....Påstår att det är länge sen nu, och att hon inte minns riktigt. Jag hör att hon ljuger.

Programledaren ber ihärdigt damen att avslöja några mörka hemligheter från det förgågna.....

And here, as they say, the plot thickens....

Hon inser nu att hon har satt sig själv på pottkanten och måste leverera det förbannade B:et efter det förtretliga A:et.

Hon drar efter andan och bestämmer sig för att ge allt:

"-Ja, det var så mycket dåligheter vi höll på med. Men vi var unga och oförståndiga, men gud så roligt vi hade. Det värsta vi gjorde var nog när vi...(Jag har nu kommit hem, men sitter kvar i bilen, framåtlutad för att inte missa en stavelse. Vad är det hon ska avslöja? Vad bär hon på för mörka hemligheter? Jag målar upp bilder på bankrån, sexorgier med byns alla drängar, ja ni förstår....)....var iväg på konfirmationsläger och satt uppe långt efter läggdags och åt insmugglat godis och lyste på varandra med ficklampor under täckena...."

Jag blev alldeles ställd efter detta chockbesked......Jag kommer svagt ihåg att programledaren fortsatte att mala på om nåt i bakgrunden, men själv var jag mest rädd.....

Finns det människor som när de sitter på hemmet och tänker tillbaka på sitt liv, sätter snaskmumsningen på konfalägret, i och för sig efter läggdags, som höjdpunkten på sina liv. Här beskrev människan själv hur vilt dom levat, och det där var vad hon menade!!!!

Nä, ni som överhuvudtaget har nåt liv att skryta med, se till att ta med lilla mamma och/eller pappa på nåt roligt. Åk på knullcharter till Gambia, råna en pundare, starta ett bråk med nån ni inte känner, tatuera er tillsammans, stjäl en bil. Gör vad fan ni vill, men gör nåt ni inte egentligen vågar.......

Den här bildtävlingen gick väl som förväntat: Ni är lata och odugliga, och ni kommer inte att göra roliga saker med era arma föräldrar heller. Fast jag har sagt åt er....

Nåväl, en ost är alltid en ost. Speciellt när den är gratis. Så jag publicerar en bild på mig själv där jag nog försöker se arg ut, och vinner därmed tävlingen:

Jag har tydligen ett lazy-eye...Som Forrest Whitaker. Jag kanske måste börja ha ögonlapp.

Glömde ju förresten att rapportera om mina punkupptåg som jag så stort skulle göra för ett tag sedan.....Jag grunnade lite på det där, och kände mig mer och mer bekväm. Men nåt skulle ändå göras. Jag kom på att Reinfeldt och nån annan tjomme skrev en förhatlig bok för ett gäng år sedan där de gick till attack på anarki och civil olydnad. Och det blir ju på nåt sätt som att ge sig på själva punken, eller hur?

Där konstaterade dom att de enda formerna av civil olydnad som möjligen kan tolereras är skattefusk och fortkörning.

Borgarbrackor!!!!!!

Det strider ju mot kärnan i tanken om civil olydnad; Du skall icke göra förtjänst på civil olydnad, utan det är ett sätt att visa sitt missnöje med systemet.

Meeen, det här skrev ju Reinfeldt när han INTE var statsminister, och nu är ju läget ett annat....tycker han fortfarande, som landets högste politiker, att det är ok att skattefuska? I don´t think so. Så det får bli så....Ni får ge er till tåls. Jag kommer inte på nåt sätt att skattesmita just nu, men det kommer. Köra fort ska jag dock bli bättre på. Men inte på Dehlinsvägen.....

Jag ska försöka komma ihåg allt som hänt denna fantastiska sommar och komma med små redovisningar snart. Ge er till tåls mina vänner....

Nu ska jag gå till affären och köpa min vinstost.....och ni får INTE smaka..... 

Det är inte lätt inte......33 år och egentligen bara ett par skälvande veckor från att bli 34. Men ändå kokar blodet i en ibland. Jag kan fan reta upp mig lika mycket som när jag var 17, iofs över lite andra saker. Men punkandan finns kvar. Var aldrig den som stod på barrikaderna och skrek eller ockuperade hus, men lagom svenskt så knöt jag ofta näven i fickan och mumlade om orättvisorna omkring mig......

 Det finns så många saker man vill ändra på här i världen, men det enda man engagerar sig i för att förändra nåt, är att möjligen rösta lite annorlunda i valen, och det KÄNNS INTE SOM ATT DET RÄCKER. Och att lyssna på arg musik gör bara att det känns lite bättre för stunden, men någon skillnad gör det ju inte.

Så nu är det upp till kamp som gäller. Detta är Thomas 2.0 Allt ska bli bättre nu, jag lovar!!!

Eller i alla lite, lite bättre. Jag har bestämt mig för att göra nånting punkigt i morgon, bara för att se hur det känns......En enda ynka punkpryl måste man väl kunna plåga ur gammelkroppen.  

Det blir alltså en uppföljning på eländet i morgon.

Har också en idé till en liten utmaning....Nu när jag kommit igång med bloggandet igen, så tänkte jag att mina kära läsare ska motprestera lite.

Temat blir sveriges kulturkonung Strindberg. 

 När Strindberg flydde landet och gled omkring i Berlin med en skön psykos med paranoida inslag bestämde han sig för att lära sig mer om fotografering. Naturligtvis måste detta kombineras med Strindbergs största passion här i livet; att reta andra kulturpersonligheter.

Resultatet blev det här:

Här står den käre Strindberg och posar med en värja, och har skrivit en hälsning till läsare i nederkant. "Kom an era djeflar så ska vi slåss!"

Så nu du kära läsare ska du göra så här: Kolla igenom din digitala fotosamling efter lämpligt kort på nån som ser riktigt hotfull ut, eller ännu bättre, knäpp ett alldeles nytt o fint kort för ändamålet. Maila över det till mig på; trolltutte@hotmail.com    

Naturligtvis ska personen på kortet vara nån jag känner begriper du väl! 

Välj själv om du kan tänka dig att jag lägger ut kortet här på bloggen.

Den som vinner får en hushållsost. En sån där rund och fin en. Bra att ha när det kommer främmande......  

eller konsten att tjata till sig nånting.....

När man var liten och ville ha något av sina föräldrar så frågade man först snällt. Och fick ett nej.

Sen frågade man igen. Och fick ett nej.

Sen började man tjata. Och fick nej.

Och man fortsatte tjata. Och fick nej.

Men till slut släppte det, och om man inte fick exakt det man ville ha, så blev det i alla fall en bra kompromiss som man kunde leva med.

Som vuxen är det ju lite svårare att tjata till sig saker av andra vuxna. Jag har då aldrig lyckats vad jag vet. Hur gör man?

Det handlar ju inte bara om att tigga till sig saker, utan allt möjligt.....som att kanske göra saker tillsammans. Hoppas ni fattar. Själv har jag en förkärlek för att använda uttrycket "att tjata in den". Tanken med att "tjata in den" är att hitta nån man vill ligga med och sen liksom tjata tills man får ligga. Har dock inte vågat prova den än. Men en vacker dag i en fylla inte alltför långt borta kan det hända.

Först fråga snällt. Få ett nej.

Fråga igen. Få ett nej.

Börja tjata. Få ett nej.

Tjata mer. Få ett nej.

Men sen kanske, kanske blir det nåt.

Picture that; småspringa efter nån och försöka tjata till sig lite. Men sen när offret tröttnat på tjatet och gått med på att göra det fula, då ska jag ångra mig......

Jaja, tillbaka till ämnet. Tjat som vuxen. Det är fanimig svårt på riktigt. Hur beter man sig mot polare som man vill ha nåt av eller göra nåt med? Själv brukar jag av princip aldrig tacka nej när det är tillfälle att umgås och jag gillar att hjälpa människor. Men ibland kan det handla om dom små sakerna...

Exempel:

Låt oss säga att grannen har en sån där fräsig bensindriven häcksax som klipper häcken i ett nafs, och du har en besvärlig häck som behöver snyggas till. Man ojar sig inför grannen om hur besvärlig häcken är och att man bra gärna skulle vilja haft den klippt. Han svarar då att:

"Du skulle ha köpt en sån här 22-kubikare som jag har, förjävla bra maskin vettu..."

Det är klart att man vet att den är bra, men det känns som en onödig utgift med 1500:- för nånting som behöver klippas vartannat år. Man frågar lite snällt om man kan tänkas få låna den, men då rycker det till i ansiktet på grannen, han sänker blicken och mumlar:

"Nja, du vet....Jag lånar inte ut grejer efter att Oskarsson körde jordfräsen över vattenledningen"

Å då står man där......Ska man bita i surjävla äpplet och masa sig iväg och köpa en häcksax, eller ska man tjata? Naturligtvis så åker man och köper en.

Det är alldeles för lite tjat bland vuxna. tjatet måste ju betyda att man gärna vill något, och man vill att personen som kan göra det verkligt ska vara lika passionerad som en själv.........Så börja tjata.....

Cato den äldre avslutade alltid sina tal i romerska senaten med frasen: "För övrigt anser jag att Karthago bör förstöras...."

Karthago ansågs oförstörbart och var en nagel i ögat på romarna. I två krig hade man försökt inta staden men misslyckats. Romarna hade bestämt sig för att låta fenicierna och deras jävla skitstad vara i fred, men till slut fick Catos tjat verkan.

Man intog staden och förstörde den totalt. Allt jämnades med marken, och man strödde salt i åkrarna runtomkring så att inget skulle kunna växa där....

Så kunde Cato tjata bort en hel stad så ska vi väl kunna tjata av grannen en häcksax.....

Hjärnan är en sentimental organism......

Minnen kan knytas till de mest konstiga saker. Den senaste tiden har jag plågat omgivningen med frågor om musik och vilka minnen den kan framkalla. Musik kan ju framkalla känslor....lyssna på Raised Fist nästa gång du kör bil och du ska se att du kommer att köra MYCKET fortare. Ja, om du inte är ett dansbandsäckel förstås, för då kör du förmodligen i diket. Och det kan du gott ha!

Bilder och filmer kan naturligtvis också få en att komma ihåg saker....Dom är ju ett bra bevis på vad man varit med om, både det man vill minnas och det man helst vill glömma.

Lukter kan ju också framkalla minnen, själv har jag analyserat fram att mina tafatta försök att se cool ut med pipa är en sökan att minnas både morfar och pappa som båda rökte pipa när jag var liten, och det funkar. Eftersom jag oftast är lite full när pipan åker fram så blir jag lite lätt sentimental och kommer oftast att tänka på pappa.

Det är tio år sedan pappa dog snart, och den sista tiden har varit lite konstig. Jag har lyssnat på farsans gamla favoritskivor med Jim Reeves, Johnny Cash och Elvis en del. Bläddrat i gamla fotoalbum. Rökt mycket pipa och pratat en hel del om honom. Har till och med funderat på att lämna in hans gamla armbandsur på lagning och börja använda den. Och jag har fan inte använt armbandsur på 20 år. Allt detta efter tio år! Märkligt...... 

Känns som om att jag gick igenom allt man "ska" när det begav sig, så jag tror inte att det är nåt som är obehandlat och det har ju gått lång tid, men nånting är det som gnager, fan vet vad......Graven besöks oftare än på länge......Jaja, det ger sig väl.

Döden har kommit och gått i bekantskapskretsen ett par gånger det sista året, så det kanske är en reaktion på det?

Nog om det, imorgon bär det iväg till skogs på temafest!

Det ska tältas och sälskapslekas med en massa människor som jag inte känner. Allt under parollen "Happiness is only real when shared" 

För er som är lite kulturellt lagda, så förstår ni då att temat är "Into the wild". Fast vart spriten och sällskapslekarna var i den filmen vet jag inte. Men det är i alla fall ett bra tema, och jag hoppas att det blir riktigt trevligt. Är lite orolig ändå, eftersom vi ska vara på plats redan kl 14.00 och då kan det ju tänkas att man får hålla igång rätt länge......Men det ska nog gå bra.

För övrigt anser jag att Kartago bör förstöras.....Det blir rubriken på nästa blogginlägg, så nu kan ni ju börja fundera på vad det kan innehålla. 

Det här är humor det.......:)

Tänk efter lite....